Revolution som sagt

Som jag skrev i artikeln förra veckan så befinner vi oss mitt i en revolution. Och det dyker hela tiden upp nya exempel som gör det svårt att se det på något annat sätt.

Ett rätt sjukt sådant är ArtCrafts appar. En hel samling program som tydligt har inspirerats av Photoshop, Premiere, Lightroom, Word, Excel och andra välkända appar. I vissa fall känns de nästan som rena kloner. Fast skrivna från grunden i Rust och släppta som open source.

Jag har följt utvecklingen och testat apparna varje kväll i ungefär en vecka nu. Det är sjukt hur långt de har kommit på vad som verkar vara mindre än två veckor. Från tidiga versioner till program som faktiskt börjar bli riktigt användbara. Och det kommer fler.

PhotoCraft klarar förstås inte riktigt allt som Photoshop gör ännu. Det finns luckor och saker som behöver förbättras. Men för det jag själv har testat är det redan förvånansvärt nära. Jag använder det faktiskt redan för att skapa Photoshop-filer.

Med den utvecklingstakten tänker jag att det inte alls är orimligt att de här apparna snart kan gå om programmen de har ”inspirerats” av, åtminstone inom delar av det man använder dem till. Att ersätta årtionden av funktioner och arbetsflöden är en sak, men hur många använder egentligen allt det där?

Sedan har vi storleken. De versioner jag har testat ligger under 100 MB, medan Adobes program tar plats i gigabyte. Det säger förstås inte allt om vad ett program klarar, och Rust är ingen magisk lösning i sig. Men det är ändå något att fundera på när man sitter med små, snabba appar som redan gör mycket av det man behöver.

Och allt är open source. Det fina, eller hemska, beroende på vem du är och vilken affärsmodell du sitter på. Koden finns där för andra att använda, förbättra och bygga vidare på.

Jag tror att Adobe, Microsoft och andra stora mjukvarubolag kommer att få det rätt svettigt. Kanske bli omsprungna snabbare än de själva räknar med. När duktiga utvecklare, promptare och visionärer använder AI-agenter för att omsätta idéer i fungerande program förändras förutsättningarna rejält. Sådant som tidigare krävde stora team och lång utvecklingstid kan plötsligt ta fart på ett helt annat sätt.

Det känns lite som att det är krig om framtidens mjukvara nu. Jag kommer helt klart att fortsätta följa det här.

Samma känsla får jag av Omarchy, Linuxdistributionen från DHH som bygger på Arch Linux. Jag har varit med och testat sedan de första installationsskripten släpptes, och sedan Quattro-versionen kom har utvecklingen verkligen tagit fart.

AI-agenterna har blivit en del av hur man använder och utvecklar systemet. De kan hjälpa till med att koda, felsöka och modda miljön man sitter i. Omarchy använder dessutom agenter i själva utvecklingen av distributionen.

Det är rätt speciellt att kunna beskriva hur man vill att datorn ska fungera och sedan få hjälp att faktiskt förändra den. Jag gillar ju att modda och bygga själv, så det här passar mig rätt bra. Och det fungerar förvånansvärt bra också.

Jag kör fortfarande den senaste utvecklingsversionen. Så visst finns det buggar. Ibland märks det ordentligt att man ligger längst fram och testar. Men det jag också ser är hur snabbt saker rättas och hur mycket som händer mellan uppdateringarna.

Det är väl just tempot som är svårt att förklara för någon som inte följer det här nära. Man testar något ena kvällen, hittar begränsningar och tänker att det nog tar ett tag. Några kvällar senare har det hänt massor igen.

Var bara tvungen att skriva av mig lite om detta nu. En revolution som sagt. Vi lever mitt i den, men det har nog inte gått upp för alla än.

PS. Nej, jag kommer inte att sluta använda min egen moddade Suckless DWM-setup. Lite ordning får det ändå vara ;)